Direktlänk till inlägg 21 augusti 2011

Att vara stark

Av Emma Kristensson - 21 augusti 2011 11:13

Publicerade ju bloggen på facebook igår och ser att det är många som läst här, jag har oxå fått många fina kommentarer   

Flera skriver att vi är så starka, jag har aldrig sett på mig själv som en stark människa men jag tror man måste bli lite starkare när något hemskt drabbar ens barn.

Det känns lite som man är sitt barns försvarare mot läkarna och behandlingar och även mot livet! Det är ju du som förälder som är barnets trygghet, du som lovar att snart ska allt bli bra igen.

Det starkaste som jag gjort är nog när jag bestämde mig för att det är jag som ska bära in Isak till operationssalen och lägga honom på operationsbordet.

Matte var beredd att byta om (för han är den starka ) men jag svalde ett par ggr och slet tag i den fula plastmössan och papperskläderna och tog Isak under armarna och bar in honom. Vet att någon frågade om jag orkade bära honom hela vägen? -herregud jag skulle kunna bära honom genom hela Huddinge sjukhus i detta läge!!

Men det var på skakiga ben och med en klump i halsen som jag gjorde det. Jag satt hos honom och jag var lugn, jag grät inte utan pratade samlat med honom.

Han var ju lite groggy då så han pratade på som bara den :)

Eftersom han var så sjuk de sista dagarna så svarade han ju bara på tilltal och knappt det ens det sista, så det var underbart att höra hans röst igen!


Jag lovade att allt skulle gå bra och att vi skulle baka tårta på hans födelsedag mm. Samtidigt som jag visste att riskerna ändå var ganska stora att vi faktiskt  sa adjö just då...

Han somnade ganska fort och då brast allt såklart, tårarna forsade och jag sa till var och en av läkarna där att -Nu fixar ni detta!!!! -Titta på honom vad fin han är!  Dom fick väl i princip putta ut mig ;)

Utanför fanns Matte och Adam och vi stod kvar och kramades en stund innan vi lämnade operationsavdelningen .. och Isak...


Idag hoppade Isak upp ur sängen och nu är han ute och leker som vilket annat barn som helst och jag ska med försöka njuta av denna söndagen!

Imorgon laddar vi om för en lång sjukhusdag.














 
 
Ingen bild

Camilla

21 augusti 2011 12:25

Kram <3

 
jenny

jenny

21 augusti 2011 14:06

Vilken fin blogg du har. Även om man vanligtvis inte skriver så mycket så är det så skönt att göra det när livet krånglar till det för en.
Att vara stark ja? Du känner dig inte stark alla dagar, du vill inte alltid vara med. Men du är med och även om du inte orkar så finns du där mitt i allt kaos - så du ÄR stark, mer än du tror. Hade du inte varit det hade du förmodligen stått mer bredvid och släppt massor av det ansvar du har och tar när det gäller isak. Men tillåt dig lite egentid ibland så du kan fylla på med krafter och ork. det behöver du för att inte falla. ta hand om dig och resten av familjen. ni finns i mina tankar varje dag!

massor med kramar från jenny!!

http://jensansblogg.blogspot.com

 
Ingen bild

Johanna

22 augusti 2011 14:41

Med denna text i huvudet så går det inte att hålla tillbaka tårarna. kan bara föreställa mig den smärta och lidande eran familj har varit och är med om. Det glädjer mig att han kan vara ute och leka igen! Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni snart blir av med sjukhusbesök och lidande. Ingen förtjänar det ni går igenom!!! Många varma kramar till hela eran familj från familjen Willstrand/Svensson och Isaks klasskamrat Elliott. <3

 
Ingen bild

Madde Åkerman

22 augusti 2011 22:18

Tårarna rinner ner för kinderna när man läser din text...det skulle kunna varit jag som skrev den! Exakt samma känsla som du beskriver har jag haft när Anton var sjuk och när han fick sin lever...

Du behöver inte vara stark man har rätt att bryta ihopa ibland och vara sårbar även om man kanske inte gör det framför sina barn. Styrkan man får har jag ofta undrat var den kommer från men jag tror att man får ett jävla annama när det väl händer något som man inte kan styra över...

Håller tummarna att allt går bra för er och Isak.
Kramar Madde Åkerman (Mattias kollega i Malmö)

Emma Kristensson

24 augusti 2011 15:55

Hej Madde, Matte har pratat om dig och din son. Så skönt att höra att det kan gå så bra!
Han var ju så liten med. Levertransplantationer är ju inte så vanligt bland barn (som tur är) så man har ju inte så många som gått igenom det.
Tack för att du stöttar och tänker på oss kram Emma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emma Kristensson - 18 februari 2013 10:42

Ja nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Jag har skrivit ett par gånger de senaste månaderna men kan inte se inläggen här :/ Det blir inte så ofta att jag skriver här för vi är för det mesta upptagna med att leva livet för det står inte längre ...

Av Emma Kristensson - 26 september 2012 14:05

Oj vad längesedan det var som jag skrev här ! Dagarna rullar på och vi har haft en bra sommar, man kan säga att vi fick igen den sommar som vi förlorade förra året. Isak har ju haft/har  en ganska svår påverkan på sin benmärg och det vet man nog ...

Av Emma Kristensson - 2 juli 2012 20:14

Idag har vi varit inne som vanligt och tagit lite nya prover på Ryhov. Förra veckans prover var ganska stabila men levervärdena var lite förhöjda bla. Skriver förra veckans värden så man kan jämföra lite   Hb : 124 Trombocyter : 96 Vita bl...

Av Emma Kristensson - 7 juni 2012 17:18

Idag har vi varit i Huddinge igen för att diskutera provsvar från leverbiopsin samt benmärgsprovet. Sedan levertransplantationen för ett år sedan så har vi ju inte riktigt haft turen på vår sida och stundtals har det sett ganska mörkt ut med hot o...

Av Emma Kristensson - 3 maj 2012 22:30

Jag tänker ganska ofta tillbaka till hur det var för ett år sedan. Man tänker på hur det var och hur allting blev. Idag för exakt ett år sedan så genomgick vi ett riktigt helvete på jorden. Den 3e maj förra året så föll det stora vita snöflingo...

Skapa flashcards