Idag har vi haft en helt vanlig dag som en helt vanlig familj.  Blir så frustrerad av att läkarna säger att han inte är frisk.  Jag vill liksom bara skrika ut ibland att se på honom ! -han är ju frisk!

Blir tokig av att dom inte vet vad som är fel på honom med, det känns som om man går och väntar på att han ska bli sjuk liksom.

Jag letar massa information (på gott och ont jag vet) och försöker förbereda mig på det värsta. Ibland försöker jag tom förbereda mig på det allra värsta som om det skulle hjälpa på nåt sätt. Men det hjälper inte, jag blir bara ledsen.

Det känns lite som om någon försöker ta mitt barn ifrån mig utan att jag kan göra något.

Jag hoppas vi får ett samtal snart och att dom hittat felet som går att medicinera bort. Eller att Isaks benmärg hämtar sig snart!

Jag hoppas på att vinna högsta vinsten , -för det är min tur nu!!

Ibland kan jag bli bitter på mig själv när jag tänker tillbaka på hur det var innan, innan allt hände...

Hur man prioriterade andra saker, jobba heltid, stressa till dagis, hur man inte hade tid att stanna upp och verkligen lyssna mm. Men vi är ju bara människor :)

Tänk så  många gånger man tänkt att nu kan det inte bli värre , nu kan jag inte må sämre än så här.

När vi har kämpat oss igenom detta så kommer vi bli rikare på så många sätt, vi kommer att bli starkare och uppskatta det som verkligen betyder något.

Jag går ju hemma nu och har ju mer tid så jag borde göra dom sakerna som jag inte hann med innan egentligen .. som att träna , baka , pyssla och fixa hemma. .. putsta fönster... (ok inte det sista där överdrev jag).

Men har tappat lite energi på vägen.

Tänk om man kunde bli bättre på att ta vara på det man har istället för att gräma sig för allt man inte fick!   

..Man har det ju ändå ganska bra ändå ...