Allt kändes lite lättare idag när jag vaknade. Trycket på bröstet var liksom inte lika hårt. På något sätt andades jag ut lite efter samtalet med läkaren igår. Jag vet att det inte på något sätt är över och Isak är ju ändå fortfarande extremt infektionskänslig.

Men dom tror det går att behandla -med medicin! Det är ju så som jag vill att det ska vara när man är sjuk och går till doktorn. Dom tar tester och aha , det är felet! du måste äta denna medicinen. Inte som det varit för oss , då läkarna bara skakar på huvudet och vet inte. Ingen vet något och vi får bara vänta ...

Jag vet inte om alla riktigt förstått hur illa det hade varit att behöva göra en benmärgstransplantation oxå, vet inte knappt om jag själv gjort det. Det skulle blivit fruktansvärda följder och prövningar även om allt gick bra!

Stackars unge skulle han behöva genomlida mer, var det inte nog?

Tänker på lilla Tilde som skulle behövt göra massa tester. Tänk alla konsekvenser av de starka starka cellgifterna som han skulle få... skulle levern klara alla påfrestningar.

Åh det är så skönt att dom inte tror på någon transplantation längre. Kanske kan man våga se framåt snart igen , kanske tänka på nästa år. Få se sin lille kille växa upp :)

Det är så många gånger man fått bita sig i läppen det sista när Isak pratat om när han får bada igen , gå på fritis .. När han blir stor som Tilde.

Då jag tänkt men gud .. tänk om han inte finns då.. hemska tanke!

Men nu tar vi vara på den bra dagen och ser framåt :) Ska snart åka och hämta ut medicinen och så hoppas vi innerligt på lite bättre värden redan nästa vecka!!!

Känner mig så otroligt tacksam och känner en lycka som jag inte känt på länge!

Det är trots allt det mest positiva besked sen månadsskiftet maj/juni.  Kanske vänder det nu efter många månaders helvete !

Vi får väl se ...