Direktlänk till inlägg 28 september 2011

Rädsla..

Av Emma Kristensson - 28 september 2011 12:19

Hur många gånger har man inte sagt eller fått höra : -Var inte rädd, det är ingen fara!

Just dom orden vill jag höra på tisdag när det omtalade benmärgsprovet ska tas.

Och just dom orden vill jag kunna säga till mina barn och mena dem.

Rädsla är ju något som man levt med under olika omständigheter hela livet och kommer få göra för den finns ju där även om den oftast inte är så påtaglig.

Igår gick Isak på toaletten för att bajsa, han sa till mig att mamma jag klarar mig själv! ( antar att han är trött på vårat kollande och analyserande om hans avföring sen han blev sjuk).

Efter nån minut ropade han , mamma du måste komma!

Genast känner jag rädslan komma och pulsen går upp, jag hinner på några sekunder tänka -är bajset svart ? blöder han ? mm.

Det var ju inget, hade bara kommit ett par droppar utanför toalettstolen.

Jag blir så trött på mig själv att jag reagerar så här.

Kanske har det blivit så när man fått känna på en rädsla man aldrig upplevt förut.

Kommer ihåg rädslan man kände när man sprang genom den mörka och spöklika skogen mellan Ronald och Sjukhuset när något var på tok.

Vet att jag tänkte att om det dyker upp nån farlig människa så får jag helt enkelt slå ner han och springa vidare för jag har varken tid att bli våldtagen eller rånad.

Samtidigt som man var livrädd så blev man mindre rädd för andra saker liksom.

Rädslan man känner när man sitter i ett rum fullt med läkare och kirurger och skriver på ett papper om levertransplantation.

Kommer ihåg rädslan över att känna sig ensam och vilse nånstans på Huddinge sjukhus, när Matte och jag sprang på varsitt håll och testade oss för ev donatorer.

Minns min rädsla över att komma in på IVA och se min son igen på den gröna sängen full av slangar.

Rädslan över att få hålla en liten hand en sista gång...

Rädslan över att förlora ett barn.


Känslan av att hjärtat slår så hårt att det borde synas utanpå och magen knyter sig och man mår så illa att man behöver kräkas!

Jag är så himla trött på att vara rädd, vill att allt ska bli normalt igen.

Vet att jag kommer vara skiträdd inför benmärgsprovet på tisdag.

Jag har ju lovat Isak from den dagen han vaknade upp efter operationen -att nu blir det bara bättre och bättre!

Och det SKA det bli med!

Vi har inte riktigt pratat med Isak om sövning och provet , inte heller om gastrotopin som jag innerligt hoppas dom kan göra när han sover.

Vill inte han ska behöva oroa sig så långt innan men vi får väl prata om det i helgen.


Imorgon är det nya prover och om trenden håller i sig så bör proverna enligt min statestik vara sämre igen.

Jag är inte alls sugen på att åka till Huddinge nästa vecka . Jag brukar tycka det är rätt ok men inte denna gången.

Visserligen är det väl bra att vi får ta ett benmärgsprov så vi får veta vad det är som är fel. Men jag fortsätter ändå in i det sista hoppas att vi slipper...


Nu ska jag snart åka och hämta Tilde och Isak i skolan.

Det glädjer mig att Isak kunnat gå både tis och ons denna veckan   


 
 
Ingen bild

Millan

28 september 2011 16:34

Vännen.... Styrkekramar från mej <3

 
Ingen bild

Johanna Grek

28 september 2011 16:55

Usch, jag blir helt tagen. Jag tänker massor på er, och hoppas innerligt att det kommer att gå jättebra i Huddinge. Massor med kramar till er allihopa.

 
EcceHomo UF

EcceHomo UF

28 september 2011 22:14

Jag vill börja med att säga att jag hoppas att allt går bra för dig och er son. Jag har själv en syster som var sjuk med en ovanlig blodsjukdom, alla prover och att leva i konstant rädsla att någonting plötsligt ska gå fel är otroligt jobbigt att bära runt på. Nojjigheten följer med.. och jag kan knappt tänka mig hur det skulle vara att med sitt eget barn sjukt. Du är stark, och jag håller tummarna för er!

Det här är inget vanligt reklam utskick, även om det till en början kan se ut precis som det.

Alla har vi någonting vi bär runt på. Någonting som likt en ryggsäck tynger ner oss, trots att allmänheten inte ser det.
Det här är någonting vi vill uppmärksamma!
För att inte ta upp allt för mycket av din tid referar jag dig till vår hemsida eccehomouf.tk

Vårt projekt "i det fördolda" handlar om att uppmärksamma människan i alla dess former. Om det här projektet inte intresserar dig så ber vi om ursäkt! Men vill du dela med dig av din historia, så finns det folk som vill lyssna.
Tack för oss! /Ida Maria & EcceHomo Uf (betyder "Se Människan")

http://eccehomouf.tk

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emma Kristensson - 18 februari 2013 10:42

Ja nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Jag har skrivit ett par gånger de senaste månaderna men kan inte se inläggen här :/ Det blir inte så ofta att jag skriver här för vi är för det mesta upptagna med att leva livet för det står inte längre ...

Av Emma Kristensson - 26 september 2012 14:05

Oj vad längesedan det var som jag skrev här ! Dagarna rullar på och vi har haft en bra sommar, man kan säga att vi fick igen den sommar som vi förlorade förra året. Isak har ju haft/har  en ganska svår påverkan på sin benmärg och det vet man nog ...

Av Emma Kristensson - 2 juli 2012 20:14

Idag har vi varit inne som vanligt och tagit lite nya prover på Ryhov. Förra veckans prover var ganska stabila men levervärdena var lite förhöjda bla. Skriver förra veckans värden så man kan jämföra lite   Hb : 124 Trombocyter : 96 Vita bl...

Av Emma Kristensson - 7 juni 2012 17:18

Idag har vi varit i Huddinge igen för att diskutera provsvar från leverbiopsin samt benmärgsprovet. Sedan levertransplantationen för ett år sedan så har vi ju inte riktigt haft turen på vår sida och stundtals har det sett ganska mörkt ut med hot o...

Av Emma Kristensson - 3 maj 2012 22:30

Jag tänker ganska ofta tillbaka till hur det var för ett år sedan. Man tänker på hur det var och hur allting blev. Idag för exakt ett år sedan så genomgick vi ett riktigt helvete på jorden. Den 3e maj förra året så föll det stora vita snöflingo...

Ovido - Quiz & Flashcards