Då har helgen snart passerat, vi ska bara kolla in när MAIS förhoppningsvis vinner i nyhemshallen. Idag chansar vi lite med det här med folksamlingar för Isak.  Vi har liksom låtsats lite som om allt vore som vanligt denna helg.

Kanske har vi tagit ut glädjen i förskott för vi har ju trots allt inte sett att blodvärdena har vänt än... Man går ju här och tycker att; är han inte lite piggare ? -har han  inte lite mer färg?

Det som talar emot är ju dom stora blåmärkerna i konstiga färger som pryder hans bleka ben.

Men kanske är det så att Hb stiger först och resten kommer sen!

Matte säger att jag inte ska ha för stora förhoppningar inför proverna imorgon och jag håller med .. ( men visst hoppas man lite , lite ) .

Idag funderade jag på att baka bullar , men hann bara dit för jag är ju alldeles för bekväm för det. Kan vara en yrkesskada kanske ;) på jobbet är man ju lagom bortskämd med nybakat utan att behöva baka !

Jag funderar ju även på att börja torsdagsstäda ( läs pensionärsstäda).  Kanske ska jag börja putsa fönster (alla fönster , ute och inne) ...

... el nä , vi bytte ju fönster nyss ( 5 ¨år sen) och man ser fortf ut!

Kratta löv har tom slagit mig men med risk för att bli hånad eftersom jag hävdat att det bara är folk som har för mkt tid som gör det.

Börja träna är oxå något som jag sagt att jag ska göra när allting blir bättre med Isak ... Hua ...

En vuxen grej har jag iaf börjat med -DRICKA  KAFFE! 

... jag har ju inte kommit till att jag tycker det är gott , men det går ner och så känns det fränt att säga -Ja tack jag tar en kopp ;)

Igår satt jag och läste på gamla statusar på facebook när allt började. Det känns lite overkligt att det var vi , det var oss det hände! Tänk så många gånger vi pratat om detta och nu hände det oss.

Igår var jag iväg och köpte lite fint till Isabelles grav, tänka sig att det är snart åtta år sedan vi fick och förlorade henne, även det känns lite overkligt när man tänker tillbaka.

Men det är ju en del av livet och det tjänar ingenting till att gå och vara bitter över det som hänt, för alla går igenom mer el mindre tuffa saker, och man blir ju en erfarenhet rikare på både gott och ont!

Sjukhus och läkare kommer bli en del av vårat och framförallt Isaks liv i fortsättningen men vi har träffat många fantastiska människor på vår resa och som kommer finnas med oss och stötta när allt känns tufft.   

Jag har lovat mig själv att försöka ta vara på de bra sakerna lite bättre i fortsättningen ... vi får la se hur länge det håller i sig ;)    

Håll en tumme för lite lite bättre blodstatus imorgon!!